Att driva ett skivbolag är ingen dans på rosor. Inte ens på 60-talet i USA – en tid som annars det mesta var möjligt och ”The American Dream” ännu var en levande realitet. Det fick Ebbe Schwabfort bittert erfara när han startade det lilla skivbolaget Bertram för pengar han fått genom ett oväntat arv från en okänd släkting. Men med hjälp av sin osvikliga entusiasm, sin djupa kunskap om hitlistornas mystiska magi och - sist, men inte minst, sin dugliga personal gick det ändå hyfsat. Han hade ju den driftiga A&R-kvinnan Joey Dudler, den allfixande sekreteraren DeeDee och de uppfinningsrika teknikerna/arrangörerna Link och Paul till sin hjälp. Men Bertrams levnad hade ändå blivit kort om han inte haft sitt stora kontaktnät av diverse underliga figurer. Bland dem fanns bland annat den ampert bestämda Elaka moster Ruth, den trolldomskunniga NoWay, den ständigt på krita och vin levande Madame de la Sol och hennes väninna MaskhålsMary med det stora kontaktnätet. Där fanns Joeys mor, Eternelldrottningen, med sinne för takt och ton, den snickerikunnige SuddgummiBobby och fotografen GamhalsGurra, den rekordeliga Roswinda och många fler. Att driva ett litet skivbolag fordrade ett djupgående sinne för improviserade lösningar för egendomliga situationer under märkliga omständigheter. . . Till sitt artiststall hade han samlat ihop bland annat sångerskan Cheryl Carrie, bandet Rippan Taro, studiokompgruppen The Halos och den gamle bluesräven Kesch Corey. Sist men inte minst hade han gruppen Baby Jane and the Rockabyes, med vars hjälp han lyckades placera en sång på den nationella Hot Hundred-listan. Men det fanns gott om moln på skivbolagshimlen för Ebbe Schwabfort. Det fanns ett ständigt hot om att bli uppköpt och uppäten av ett stort skivbolag. Där fanns gangsterbossen Nastak och den osympatiske Michael Ward. Där fanns den ständiga kampen att sälja sina artister och det ständiga hoppet av att kunna ”krita upp en listplacering” på den nationella listan. Baby Jane and the Rockabyes har funnits i verkligheten. De hade verkligen en liten hit med låten ”How much is that doggie in the window”. De var verksamma mellan 1961 och 1968 och gruppen bestod av fyra damer: Madelyn (Baby Jane) Moore, Yvonne deMunn, Estelle McEwan och Yolanda Robinson. Vissa andra gruppnamn och personer i historien fanns också i verkligheten, som Phil Spector, Ronettes och The Orlons. Alla gruppens singelskivor som finns med i boken, gavs också ut i verkligheten. I övrigt är handlingen ren fiction. Under åren 2001 - 2003 gick ”Baby Jane” som följetong på internetsajten ”Skrivarsidan” och hade många läsare. Bland annat tog en amerikansk journalist kontakt med mig. Han var nyfiken på vad jag hade att säga om denna relativt okända grupp. Han hjälpte mig också att komma över inspelningar och dessutom med att få kontakt med Yvonne deMunn, som numera lever i Bronx och delar lägenhet med sin bror.  Illustrationerna i Vad som än hände med Baby Jane är gjorda av Birgitta Tenovic